Linda Sofi Jennifer H

De var de första orden jag fick höra efter att det lilla knytet lämnat min kropp. Helt perfect, om än lite missfärgad i början!

Förlossningen gick bra, som tur var. Det hela började på söndagen den 3e. Första värken fick jag inne på Coop Bygg. Fick så ont i ryggen och det ilade ner i benen så jag vek mig. Resten utav dagen använde jag mig av en varmvattensflaska för att lindra värken i rygg och mage. Kom senare under fund med att slemproppen hade gått.
Under natten vaknade jag 01:40 av värkar som gjorde så ont så jag inter kunde sova, jag ringde förlossningen och pratade med dem, och då skulle jag ta alvedon och försöka sova igen, de tyckte värkarna var oregelbundna och att det var långt mellan dem. Det vill säga 10 minuters mellanrum.
Alvedonen hjälpte inte.. Jag tror ja ringde förlossningen 3-4 ggr under natten för att kolla hur jag skulle göra. Tillslut tog jag till soffan och en film för att inte störa Micke i sitt sovande. Så där låg man i soffan och räknade tiden mellan värkarna. De höll sig mellan 10-15 minuter. Tillslut kom Micke ut i storarummet och undrade hur det var, fall vi skulle åka in eller hur vi skulle göra. Micke hade ett jobb kl 6 och han undrade om han skulle avboka det, men vi kom fram till att jag lika gärna kunde vänta en timma till hemma istället för att ta den timman på sjukhuset.
När klockan var runt 6 åkte Micke iväg och jag var kvar på soffan, värkarna blev nästan direkt värre när han åkt, de blev även tätare, nu var det 5-10 minuter mellan. Jag kunde inte längreligga stilla så jag växlade mellan att halvligga över armstödet, till att gå runt som en förvirrad i hela lägenheten. Skickade även meddelanden till Micke för att kolla när han var klar och började sen packa ner vad jag ville ha med mig, klä på mig det jag orkade ha på mig och väntade på att vi skulle åka.

I bilen på väg till förlossningen ringde jag förlossningen igen och sa att nu var vi påväg. Nu var värkarna riktigt starka och kom med ungefär 3 minuters mellanrum enligt Micke, men ibland var det 7 minuter.. Så de var fortfarande oregelbundna.
Väl inne på förlossningen började de mäta hjärtljud och värkarna.. Det tog en evighet! Var säkert i det rummet i över en och en halv timma.. jag var trött och grinig och värkarna gjorde så ont! Tror jag överförde en hel del smärta till Micaels fingrar då jag tog hans hand varenda gång jag fick en värk. När en sköterska kom in och började förklara en massa om mätningarna tyckte de att vi kunde åka hem och försöka sova lite, eller stanna kvar och försöka sova lite där. Då jag hade så ont och det inte gick sova på hela natten så stannade vi kvar. In med oss i ett annat rum, åter på med mätningarna innan jag fick försöka sova, en timma till.. Sen kom de in och jag fick morfin, rakt in i låret, och sömntabletter för att sova. Nog funkade det alltid, men det tog inte bort smärtan av värkarna. Jag sov med 5 minuters mellanrum, sen en värk. Så höll det på i en och en halv timma.
Efter detta kollade de hur öppen jag var, från att ha varit 2 när vi kom in, var det nu 5. Nu var det upp och gå som gällde, vi vandrade fram och tillbaka i koridorerna. Vet inte hur länge. Sen var det dags att byta rum igen! In till förlossningsrummet. Där fick jag mig ett bad, riktigt behövligt. Smärtorna gick nu hantera igen i det varma vattnet. Vet inte hur länge jag låg där heller.. Men tillslut blev värkarna hemska även där. Då var det bara att ringa efter personal och gå upp. Just här minns jag inte så mycket, jag låg på sängen med lustgas, hade ont och kände att krystningar inte gick hålla tillbaka, sen gick allt fort.
19:17 - Innan jag ens hörde skrik så fick jag höra Micael säga "Det blev en Theodor." Sen kom skriken och jag fick upp honom på magen. Då var alla smärtor borta, det fanns inget som gjorde ont.